NYA TYSKA ÖVERSÄTTNINGAR
Kära läsare,
jag heter Willi Grigor och har i januari 2017 av Dan Andersson Sällskapets styrelse fått förtroendet att börja publicera mina tyska översättningar / tolkningar av Dan Anderssons dikter på sällskapets hemsida. Jag är född 1943 i Tyskland, flyttade 1975 till Sverige och är sedan dess gift med en svenska. Sedan 1988 har jag svenskt medborgarskap. Jag skriver egna dikter på tyska och svenska och har upptäckt min fallenhet för att översätta dikter från svenska till tyska och att denna syssla ger mig en speciell sorts glädje. Efter att ha översatt dikter av Carl Jonas Love Almqvist, Carl Michael Bellman, Erik Axel Karlfeldt, Gustaf Fröding, Johan Ludvig Runeberg, Karin Boye, Tor Hedberg och Verner von Heidenstam har jag äntligen upptäckt Dan Andersson. Jag känner mig hedrad att på detta sätt få vara delaktig i spridningen av Dan Anderssons dikter till tyskspråkiga läsare.
Hälsningar
Willi Grigor
swegerau@gmail.com
Se pdf med Willi Grigors tyska översättningar under fliken LYSSNA/LÄS!
Den kommer att uppdateras och fyllas på med nya texter kontinuerligt under 2017. Missa inte!
Ich warte ...
Ich warte am Feuer, während die Stunden vergehen
und wandernde Sterne am Nachthimmel ziehn.
Ich wart´ auf ein Mädchen, fast kann ich es sehen -
die Liebste, die Liebste mit Augen, die blühn.
Ich sah sie als wandernde Eis-Schneeblume
und träumte von etwas, das angstmachend lacht,
ich glaubte, ich sah die Geliebteste kommen,
durch Wälder und Felder in schneereicher Nacht.
Froh wollt die Geträumte auf Armen ich tragen
durch struppiges Dickicht zur Hütte nicht weit,
und freudig den jubelnden Satz zu ihr sagen:
Willkommen Erwartete seit langer Zeit!
Ich warte am Meiler, während Stunden entgleiten,
die Baumkronen singen und Nachtwolken fliehn.
Ich wart´ auf die Wanderin aus fernen Weiten -
die Liebste, die Liebste mit Augen, die blühn.
© Willi Grigor, November 2016, aus dem Schwedischen:
Jag väntar …
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, som väntats i ensamma år!
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.
Dan Andersson
Am Abend
Es war am Abend, als der Sommer in meine Arme glitt,
und ich lächelte wie in der Kindheitszeit,
und rote, rote Blumen gingen in mein Herz hinein
wie der Duft aus einer ew´gen Friedlichkeit.
Es war am Abend, als ich liebte wie ich nie es tat zuvor,
und die Welt war meine schöne, dunkle Braut,
und weit offen stand mein Herz so wie zur Seligkeit das Tor
mit dem Eingang zur Erbarmung und zu Gott.
Und ich hörte alte Lieder wieder kommen von zu Haus,
und von dem Licht ich trank, die Seel´ ward jung und groß,
und alle alten, alten Bäume, jeder glanzbestreute Halm,
sie sangen ein mich in der Kindheit grünem Dorf.
Es war am Abend, als der Wind hin zu dem blauen Meere zog,
mich diese Freude wie ein Engel zu sich nahm,
und ich verstand, dass unser Herrgott seinen Diener täglich schlug,
um zu sparen all sein Glück für diese Nacht.
Und ich tanzte um die Bäume und ich sang für Strauch und Stein,
und mein Liedchen war noch nie so laut und blank,
dann verschwand es wie der Lichtglanz aus dem letzten Himmelsschein -
es war am Abend, als die Sonne niedersank.
© Willi Grigor, November 2016, aus dem Schwedischen:
Om aftonen
Det var om aftonen som sommaren flög rakt i famnen min,
och jag log som i min späda barndomstid,
och röda, röda blomster i mitt hjärta gingo in
som en doft som var som evighetens frid.
Det var om aftonen jag älskade som jag ej älskat förr
och all världen var min sköna mörka brud,
och mitt hjärta stod på gavel som en salighetens dörr
med en ingång till förbarmandet och Gud.
Och jag hörde gamla sånger komma åter hemifrån,
och av det ljus jag drack blev själen stor och ny,
och alla gamla, gamla träd och alla glänsande strån
de sjöngo in mig i min barndoms gröna by.
Det var om aftonen, när vinden mot det blåa havet drog
som denna glädje lik en ängel grep mig fatt,
och jag förstod att vår Herre varje dag sin tjänare slog
för att spara all hans glädje tills i natt.
Och jag dansade bland träden och jag sjöng för ljung och sten,
och min visa var så hög som aldrig mer,
och den slocknade som glansen av himlens sista sken -
det var om aftonen, då solen hon gick ner.
Dan Andersson
Se pdf med Willi Grigors tyska översättningar under fliken LYSSNA/LÄS!
Den kommer att uppdateras och fyllas på med nya texter kontinuerligt under 2017. Missa inte!